En mystisk kasse med kassetter. Många timmar med Foreigner och Michael Bolton. En finsk telefonkatalog. Stefan Dimle berättar om jakten på Reco.
Som lycklig ägare och frekvent lyssnare av singeln Jolly Jolly Buddy Buddy med Reco så har jag mången gång grubblat på vart sångaren Reco tagit vägen.
Reco – eller Reijo Kääriäinen som han egentligen heter – spelade in Jolly Jolly Buddy Buddy i Stockholm 1971, och sju år senare spelade han in och gav ut singeln Pahalta Tää Kaikki Näyttää i Finland.
I juli månad 2012 skrev Recos svärson ett inlägg på Sunkits hemsida där han berättade att Reijo avlidit 2005 och att han och Reijos dotter ärvt en kasse inspelade kassetter efter Reijo.
Magnus Nilsson svarade svärsonen som dessvärre aldrig återkopplade.
Under en av mina många Finlandsresor så frågade en Tommi i Seinäjoki om det fanns någon finsk artist som jag var intresserad av att ge ut.
Då nämnde jag Reijo ”Reco” Kääriäinen.
Jag sa till Tommi att finner du honom så skulle det vara en dröm att få ge ut en hel skiva med Reco, under förutsättning att det övriga materialet är i klass med de utgivna fonogrammen Reijo tidigare givit ut.
Jag berättade för Tommi att svärsonen signalerat om en kasse band på Sunkits hemsida, men att det inspelade materialet förmodligen fanns i Finland eftersom det var i Finland man senast hört något om Reijo Kääriäinen.
Jag skojade med Tommi och bad honom ringa alla Kääriäinen i Finland och fråga efter Reijo.
En uppmaning Tommi tog bokstavligen och efter mindre än 20 samtal så nådde Tommi en kusin till Reijo som lät meddela att Reijo hade flyttat tillbaka till Sverige. Av kusinen fick Tommi namnet på Reijos dotter.
Jag ringde dottern som av en slump bara bor ca 4 kilometer från mitt hem.
Vi träffades och den trevliga och mycket vänliga dottern överlämnade kassen.
I kassen fanns 12 stycken inspelade band.
På det första bandet hördes musik från okänd reklamradiostation.
Det enda lilla kruxet var att Reijo hade nöjt sig med att spela in musiken med megahertz-frekvensen nästan i rätt läge.
Så den hårt reklamradiokomprimerade musiken hade ett konstant sprakande bi-ljud som störde njutningen som musiken skulle uppbringa.
Det som ändå gjorde kassetterna unika var att ca var tredje minut så blev det ett abrupt stopp i musiken. Reijo hade tryckt ned ”PLAY” + ”REC” på bandspelaren och sjungit in små snuttar.
Ibland gnolade han, ibland lät hans mun som en hårt distorderad el-gitarr och ibland sjöng han ut på mer eller mindre obegriplig engelska. Merparten av de ca 12 timmarna så hade Reijo snöat in på vemodiga psalmliknande melodier.
Sorgset men ändå väldigt vackert då Reijo har en fin sångröst.
Det blev ett behjärtansvärt sisyfosarbete att ta sig igenom oändligt med låtar av Michael Bolton, Whitney Houston, Foreigner, Dionne Warwick, Elton John, Opus och många andra artister för att finna Reijos korta sångsnuttar.
Jag skrev i Sunkits kommentarsfält den 23 november 2021 att jag kommer att ge ut Reco på skiva.
Så kommer det dessvärre inte att bli – om inte Reijos dotter finner ytterligare något inspelat material.
Av de flera hundra snuttarna så var det fyra korta stycken som jag fastnade för.
Dessa fyra stycken kommer här. Enjoy!
Lämna ett svar