Postgirokören – stolt kör på arbetsplatsen som ingen slutade på

Under 50- och 60-talen blomstrade arbetsplatskörerna i Sverige. Det fanns körer hos sjukhus, polis, taxi och Televerket. Inom postväsendet fanns ett flertal körer och Gunnar Vesterlund har pratat med en medlem. Sunkits Henrik Martinell håller i pennan.

År 2002 ställde reportern och Piteåbon Gunnar Vesterlund oförhappandes sig frågan: Vad kan man egentligen få för tre kronor?

Många möjliga svar, som ”en halv Piggelin” och ”en banankartong”, presenterades. Men ”i bästa fall”, konstaterade han, så kunde man köpa en singel med Postgirokören. Det hade han gjort hos Röda Korsets second hand i Piteå och nu ville han veta mer.

Livet i Finnskogarna, Flickorna i Småland, Fjällbruden och Lyckobringaren. Alla de fyra klassiska sångerna fanns med på Postgirokörens EP från 1957.

Titta klöver i blom väntar på dej och mej
hitta vi ibland dom en lyckoklöver jag säger dej
fyra små klöverblad skänker mej vad du bad
så kom
se dej om
och du hittar din lilla lyckobringare

(Inledande textraderna av Lyckobringaren)

Så vilka var Postgirokören? En renodlad kvinnokör som sjunger kända stycken som Livet i finnskogarna, Flickorna i Småland och det du läste delar av här ovan: Lyckobringaren.
Postgirokören ska inte blandas ihop med Postkören (för postanställda, baserad i Göteborg. Även känd som Postmannakören) eller Postflickorna (alla medlemmar arbetade på Postsparbanken i Stockholm) som också uppmärksammades under samma era.

Göta Lodin (född år 1931) var med från 1953 till 1966.

– Det var ju vi som jobbade på Postgirot då på olika avdelningar. Och det kan finnas någon postkassör också, men de flesta jobbade på Postgirot eftersom den hette Postgirokören.
Kören startade i slutet av 40-talet och slutade 1966 då körledaren Tora Sjöbladh blev sjuk.

Vi sjöng ju naturligtvis i postala sammanhang, via facket eller via vårt lunchrum och sista april till exempel så sjöng vi så att det gick ut till alla våra avdelningar på Postgirot, säger Göta.

Erik Westberg professor i kördirigering och körsång vid Musikhögskolan i Piteå (Luleå universitet). Han är en av Sveriges främsta kördirigenter – mångfaldigt prisad och utsedd till årets körledare med mera.

– Hur vill du beskriva det här? frågar Gunnar honom när de lyssnar tillsammans på Flickorna i Småland.

– Man kan ju inte bli annat än att bli glad. Det är charmigt. Det är lite av en svart-vit film som är matiné på söndagarna så där så man är lagom dåsig efter en sen lunch, säger Erik.

Det är flickorna från Småland
det är flickorna från mon
Det är flickorna som vallmoblom
och lilja och pion
Ja, det är flickorna i Småland susilull och susilo
som går vallande och trallande på villande mo

(Refrängen i Flickorna i Småland)

Postgirokören gjorde en skiva – en EP med fyra låtar och den gavs ut 1957 av Sonora. Kören med sina cirka 20 medlemmar hade en blandad repertoar. Det blev en del Evert Taube och Bellman, men de sjöng också i kyrkor och andra sammanhang.

– Vi fick engagemang så vi sjöng när det var personalfester, lite ute och även på Skansens stora Solliden-scenen sjöng vi. Så det var lite olika framträdanden som vi hade och det var jätteskoj. Vi övade ju en gång i veckan.

– Jag tänkte vi skulle provlyssna på en låt här, så kan du få kommentera den under tiden, säger reporter-Gunnar till Göta Lodin.

Göta gnolar i falsett med i dragspelskompet till valsen Fjällbruden.

”Du vackra blommaa på fjällets siiidaa, […]… morgonsool kysser dig vaaarm…”

– Jo, jag tycker den är bra. Riktigt skapligt bra, kommenterar Göta.

Kördirigenten Erik Westbergs betydelse för svenskt körliv är stor. Hans körer har varit på turnéer världen över, han har mottagit ett flertal prestigefyllda utmärkelser, bland annat Konungens medalj av åttonde storleken i serafimerordens band ”för betydelsefulla insatser i det svenska musikväsendet”. Dessutom har han gjort cirka 20 CD-skivor.

Så när man hör vad Erik tänker om det han hör från PG-körens skiva får jag intrycket att han tycker innehållet är lite platt med hans mått mätt, men att han är snäll i sin analys.

– Man förstår att de här har jättekul, de reser och tycker om att sjunga. De är stolta över att vara med i Postgirokören och det ska de vara. Det här är ju ett dokument ifrån en svunnen tid och de ska man vårda och tänka gott om.

Gunnar Vesterlund har en avslutande fråga till Göta Lodin: Vad hände om man slutade arbeta på Postgirot?

Hon funderar längre än vanligt, innan svaret kommer.

– Ja, det hände ju aldrig på den tiden, skrattar hon. Det är ju på senare år som det har blivit omsättning. Ja, i så fall slutade de också i kören. Det tror jag, säger Göta.

Reporter

Gunnar Vesterlund

Text

Henrik Martinell

Fotnoter

• Valsen Livet i finnskogarna från 1913 har tillskrivits dragspelsvirtuosen Calle Jularbo, men enligt nöjeshistorikern Uno ”Myggan” Ericson anses melodin vara traditionell.
• Valsen Lyckobringaren är i grunden en tysk melodi med titeln Mein Glückstern, men svenska versionen fick stort genomslag med Calle Jularbo.
• Schlagern Flickorna i Småland skrevs 1912 av Karl Williams (Kalle i Dalen) och Fridolf Lundberg.
• Bostonvalsen Fjällbruden skrevs av fotografen och pianisten Arthur Hedström på Grand Hotell i Åre 1912. Han komponerade låten till sångerskan Lapp-Lisa (Lisa Thomasson), som han turnerade med. Bostonvalsen var populär under denna tid.