Nore Norolds känsla för jul

Allkonstnären Nore Norold, ofta – i Laholm – kallad Laholms Fellini var också en framstående jultallriksmålare. Henrik Martinell berättar.

En av Hallands största kändisar och kulturpersonligheter, kultregissören Nore Norold från Laholm, höll hembygden väldigt kär. Oavsett om det gällde filmskapande, jultallriksmålande eller låtskrivande så var den halländska småstaden han bodde i hela sitt liv ständigt närvarande.

”Hur skulle du vilja beskriva dig själv?”, frågade TV4-hallåan Ebba Blitz honom 1995 under sommarbesöket i Nores möbelaffärer tillika filmstudio vid torget i Laholm.

Som en tusenkonstnär. Jag tecknar, jag målar, jag skriver låtar, jag producerar grammofonskivor, jag filmar, jag är möbelhandlare, inredningsarkitekt, jag har till och med ritat min egen sommarstuga och jag är en stor djurvän, svarade Nore Norold.

Att Nore var en originell filmskapare vet du förmodligen redan, då mycket av medias fokus har legat på hans egenfinansierade och -producerade amatörlångfilmer. Men Norolds musikskapande och tallriksmålande är det betydligt mindre rapporterat om.

Hösten 2001 gick olika versioner av en reklamfilm från Telia varm i tv-apparaterna. Reklamen lär delvis ha varit inspelad med Nore Norold som regissör, men framförallt medverkade framstående aktörer ur Norolds sedvanliga entourage. Reklamen var för svarstjänsten 118 888 Automatisk nummerupplysning – en tjänst som aldrig blev framgångsrik. Däremot blev reklamen en snackis, vilket föranledde ett besök från lokalmedia P4 Halland och den 5 december 2001 i eftermiddagsprogrammet Halland idag träffade reportern Kathinka Lindhe herr Norold i hans nyligen julskyltade möbel- och inredningsaffär.

Inslaget inleddes med låten Julkväll i Laholm från Norolds egen etikett Lafon.

Hur fick du inspiration när du skrev denna?, frågar radioreportern.

Det är vintern i Laholm. Jag filmade lite grann vintern 1986 när det var mycket snö och vinter här. Jag frös om händerna vill jag minnas, men jag var nere och filmade i Gamleby och granen på Stortorget den var tänd, så den var jättefin. Så nu har jag klippt in den i nån scen på den förra filmen.

Så du sparar det filmade, så du har nästan som i ett skafferi?

Jajjemen, ja jag har väl en 300 kassetter.

Hur kan du hålla reda på var allting finns?

Det skriver jag upp.

Ordning och reda?

Mmm, det måste till. Ändå händer det att man får sitta i ett par dagar för att jag slarvat och inte skrivit vad den rullen innehåller. Får sitta där och kolla å kolla å kolla. Jag vet att jag har scenen, men frågan är i vilken rulle. Nån gång så har jag slarvat när jag gett bort den.

Så har man ju också affären och så ska man som nu måste skicka in postgiro. Jag har försummat telefonen så jag får ringa till Televerket så de inte klipper mig, skrattar han. Det skulle ha varit inne imorgon.

Ojdå?

Nä, det blir så när man jobbar med skyltningen här och så.

Men det blir fint! säger Kathinka.

Ja, jag är ganska belåten så nu är det bara kunderna jag väntar på, säger Nore.

I början av februari 1986 intervjuades han av Hallandsposten om långfilmen Anna-Lena som han spelat in själv och där den totala produktionskostnaden uppgick till 2500 kr (!). Det är här man första gången får höra om hans planer på jullåtar: ”Norolds nästa projekt blir en skivinspelning med en före detta svensktoppsartist från Mellan-Sverige.” Vem det är vill han inte avslöja.

Det ska bli en produktion av julsånger med lokal anknytning, säger han till HP.

Sedan verkar det vara tyst (i alla fall i media) om detta – ända fram till julafton 1986 då Hallandsposten lyfter alstret i en kort notis: ”Lagom till jul kommer Nore Norold i Laholm ut med en ny singel.”

Texten förklarar att ena sidan innehåller Tiden går eller Laholmsminnen, som är skriven av Linnea Norold.”… medan det på andra sidan finns Julkväll i Laholm – gjord av Nore Norold. För musiken svarar före detta kriminalkommissarien Ola Ekh, som senare blev musiker på heltid. Innehållet i låtarna minner om Laholm från förr och det rör sig som slowfox och foxtrot. Upplagan är begränsad till 300 ex.

Några synbara utslag på julmusiks-Richterskalan verkar den singeln inte ha gett upphov till.

Åter till Teliareklamen och radiointervjun.

Nore, nu har du ju blivit känd över hela Sverige genom den här reklamfilmen på Tv4 – har du märkt något av det? frågar reportern Kathinka Lindhe.

Det har jag. Jag har hört det att alla är så pratsamma nu om man håller på med detta här. Många kommer hit och vill vara med.

Kommer de och söker roller?

Jajjamän. På stan och överallt.

Vad säger du då?

Jag sa: nu är där inte mer plats. Jag har 20 stycken nu och kan inte hålla reda på fler.

Så det är ingen idé att jag anmäler mig? […] Nästa film, när sa du att man kan tänkas att den kommer? frågar Kathinka.

2002 i oktober/november. Om det går utan störningar, säger Norold.

Störningar blev det.

Filmen Svunnen kärlek, som han började spela in år 2000, drog ut på tiden på grund av att Nore Norolds mor, som han levt hela sitt liv tillsammans med, dog. Sedan blev han själv sjuk.

Tillbaka till tallrikarna med julmotiven. Förutom att många scener i Nores filmer spelades in i möbelaffären, saluförde han däri även jultallrikar med motiv som han målat själv. Samlartallrikar producerade åren 1973 till 2003 i låga upplagor och som alltid sålde slut på stört. 2001 års version berättade han om för Radio-Kathinka:

Vi har årets Laholms-jultallrik som är ifrån vattentornet här i Laholm. Och så en utförlig text på baksidan. Vem som har ritat den.

Å, det är du!

Det är jag, ja. ”1910 uppfördes vattentornet på Altorna-området”.

Och så är det Nore Norold som har tecknat det.

Jag tecknar jultallriksmotiv. Här gjorde jag en väldigt populär tallrik inför millennieskiftet i Laholm. Jag gjorde bara 50 ex så de tog ju slut med en gång, säger han samtidigt som porslins-skaller hörs i bakgrunden.

Det är äkta guld lagt på här. ”Sekelskiftet i Laholm 2000”.

Guldet är alltså raketskott?

Det är en raket ja på himlen över torget i Laholm. Där är kyrkan, Rådhuset och alla de andra byggnaderna på Stortorget och så granen i förgrunden.

Som jag nämnde i början av artikeln var den exceptionellt oberoende tusenkonstnären ovanligt beroende av sin hembygd. Han var minst sagt hemkär.

Du är förtjust i din lilla stad? undrar Kathinka.

Ja, den är så mysig så man har jämt motiv och jag har ingen anledning att åka ut när jag ska filma för jag hittar de aktuella miljöerna överallt här.

Du har aldrig längtat efter att flytta härifrån till en större stad?

Aaaldriiig. Jag haaatar utlandsresor. Det ska jag säg. Jag har varit bara i Danmark och det får räcka. Varför ska man resa så mycket? Här finns ju så mycket snyggt och fint i Sverige? Det har blitt någon fluga det där att de ska överglänsa varandra, säger Nore Norold.

Så vitt jag vet lämnade han heller aldrig Sverige efter den intervjun fram till sin död 2004.

Extramaterial

Du som vill se mer av Nore Norold kan gärna titta på hela klippet med Ebba Blitz, som också hinner med att medverka i Nores just då planerade film. Däremot är det inte mer jul än vad som framkommer i omnämnandet ovan.