Lelle Hegland var basisten som startade Hep Stars, ett av 60-talets främsta rockband. Han myntade begreppet hålligång som en beskrivning av bandets vilda scenshow.
Idag, den 19 maj 2022, begravs Lennart ”Lelle” Hegland i Bromma kyrka.
Lelle Hegland föddes den 9 januari 1943 i Stockholm. I lumpen träffade han trummisen Christer Pettersson och tillsammans bildade de 1963 gruppen Quartet Yep. I bandet spelade också gitarristen och sångaren Janne Frisk och organisten Hazze Östlund – sedermera legendarisk inspelningstekniker och dessutom pappa till Hans Östlund, gitarrist i The Nomads.
Fritidsgårdarna i Storstockholm var bandets scen och i takt med den snabbt ökande erfarenheten utvecklade man en alltmer rockig stil. Medlemmar kom och gick, sångaren Svenne Hedlund rekryterades och snart var även Benny Andersson (senare i ABBA) en del av bandet. Kring den här tiden bytte man också namn till Hep Stars.
Åke Gerhard, mannen bakom Olga Records, blev bandets manager och genombrottet kom med singeln Cadillac 1965. Under senare delen av 1960-talet var Hep Stars landets kanske främsta rockband.
Som tonårsidol var intresset för material om Svenne Hedlund högintressant, så pass att den då 22-årige sångaren skrev sina memoarer – I natt jag drömde… (Europa-produktion, 1967). Även om det förstås är för tidigt att summera ett liv i den åldern, så ger boken en intressant bild av tidens popscen. Och inte minst av Lelle Hegland.
I backspegeln kan man kanske tycka att Hep Stars – och inte minst då basisten Lelle Hegland – framstod som lite småtöntiga. Bandet for fram som galna på scenen och Lelle utstrålar kanske inte direkt hårding. Men faktum är att den snälle Svenne beskriver (om jag minns rätt) hur nervös han var inför de några år äldre killarna i Hep. Och det är alldeles tydligt att Lelle Hegland var bandets starke man, en ledare som drev Hep Stars framåt.
På bilder och filmklipp är det oftast Lelle Hegland som står längst fram på scenen. Han utstrålar kaxig energi. Han ber inte om ursäkt.
För Hep Stars var det, mycket tack vare Lelle Hegland, viktigt att sticka ut. Att vara annorlunda. Lite som de stora drakarna – Rolling Stones, The Beatles och Beach Boys – så fanns en rivalitet mellan de svenska banden och Lelle ville profilera sitt Hep Stars som de vildaste. Han och hepparna kallade det hålligång.
Filmade liveupptagningar från den här tiden växer inte på träd och på internet är tillgängligheten till dem svajig. Men under årens lopp har man ändå snappat upp en del och det är tydligt att Hep Stars hålligång var ett smått surrealistiskt och galet ös. Underbart att se!
Sextiotalets popvåg ebbade ut och Hep Stars upplöstes. Medlemmarna fortsatte i olika konstellationer, bland annat som Gummibandet och ibland även i någon av reinkarnationerna som Hep Stars. Men storhetstiden var över, annat än för Svenne & Lotta (Charlotte Walker anslöt till Hep Stars 1968) som hade stora framgångar som schlagerartister under 1970-talet.
Lelle Hegland framträdde under många år som trubadur på olika ställen i Stockholm. Efter att ha spelat skivor på klubben Sunkit en kväll, så stötte jag på honom vid Medborgarplatsens tunnelbana – som vanligt med ett gitarrcase i handen. Jag tog tillfället i akt och bad om en autograf och uttryckte hur stort jag tyckte att det var att träffa honom.
Vill minnas att han svarade något i stil med att ”nåja, så märkvärdigt är det väl inte”.
Men jag vill hävda – som säkert framgår av det ovan skrivna – att Lennart ”Lelle” Hegland var en speciell ädelsten i den svenska pop- och rockhistorien. Inte minst därför att han, i en tid då alla svenska band stirrade sig blinda på sina förebilder, såg ett egenvärde i att skilja sig från andra – och att dra ut svängarna. Gärna lite för långt. (Nämnde jag att han under en period var tillsammans med Lena Junoff?)
Tyvärr fick Lelle Hegland en tragisk sista tid i livet. Under oklara omständigheter hamnade han i backen i slutet av 90-talet och fick genom detta en hjärnskada.
Tack för autografen, Lelle! Och tack för allt hålligång.
Lennart Hegland avled den 13 april 2022.
Lämna ett svar