- Porten var trång när elgitarren kom till kyrkan
- Bragdguldet 1977 – Frank Anderssons förkylning, Freestyles förklaring och prinsens påstådda prosit
- Lars Mjøen – exorcisten i Bröderna Dal
- Åke Strömmer och radiosportsignaturen Mucho Gusto
- Extramaterial om och med Åke Strömmer (och Tommy Engstrand)
- Psalmuelsons + Kramuelsons = Samuelsons
- Sonya Hedenbratt – dé é lugnt, baby
- Om omslaget till Mej fångar ingen brud och mycket mer
- Rymdinvasion i Lappland – en krispig kalkon
- Noël Coward – scenens och sångens store dandy
- Ambros Seelos – greven av German groove
- Frederik – fursten av Finnhits fick börja från botten
- Anders Åhlin berättar sanningen bakom Mej fångar ingen brud
- Åke Strömmer, Sven-Eric Mörtsjö, Paul Paljett och stölden i Skara
- Erik Lihm och hans låtar som verkar vettiga
- Bo-Göran Edling berättar sanningen bakom Mej fångar ingen brud
- Ulla-Bella Fridh skrinnade mellan revy och schlagertopp
- Arne Krusing – sambo med skitig skjorta
- Julklappstips från Sunkit – fynda finska författare
- Stilikonen Kari Tapio och den finska drömmen om Sverige (och nu omvänt)
- Doreen Denning – barnfilmens Georgios Karageorgiou
- 80 år sedan Alice Babs sjöng Swing it, magistern!
- Jante, Jidhed och hästen som bajsar på barn
- När Bob Azzam var hetast i Stockholm
- Sunkits spellistor på Spotify
Han är tjuren från Helsingfors, fursten av Finnhits och en av Finlands mest framgångsrika artister. Frederik kröntes till kung, men livet och karriären började knappast som för en prins.
Den finske artisten Frederik dök upp tidigt i klubben Sunkits historia (vi startade 1996), och hans finskspråkiga version av Carl Douglas Kung Fu Fighting var en av de första låtarna som etablerade sig som en superlokal hit. Märkligt nog har vi på den här webbplatsen aldrig speglat den framstående position som han har på klubben. Dags att åtgärda den bristen. Vi är å andra sidan inte ensamma – detsamma kan sägas gälla om Sverige i stort. Ingen pratar här om Frederik, men i grannlandet är han hur stor som helst.
Frederik föddes som Ilkka Juhani Sysimetsä den 2 februari 1945 i Helsingfors. Han verkar ha vuxit upp under ganska svåra förhållanden, med en förtryckande fader som styrde familjen i skräck. Pappan dog när Ilkka var tio år gammal, och Ilkka har senare beskrivit just detta som en befrielse.
I tjugoårsåldern började han spela keyboard i Jim & The Beatmakers och senare Roosters. Han fick dock ganska snart sparken, då de övriga i bandet tyckte att han var för dålig som musiker. Ytterligare motgångar.
Dags att växla bana, tänkte Frederik, och började ta sånglektioner för operasångerskan Ester Rask.
Debuten kom 1968, då Columbia gav ut singeln Kaukana pohjoisessa / Sääli on sairautta. Då under artistnamnet Anssi Savioja. Till nästa försök valdes ett nytt artistnamn – Frederik, inspirerat av den danske kronprisen – och det kom två singlar under 1969. Fortfarande var mottagandet dock ganska ljummet.
Genombrottet kom 1970, då Frederik medverkade i tävlingen Syksyn sävel på TV. Han kom trea och låten Jos jotain yrittää blev en stor hit. I och med detta var Frederik en etablerad artist i Finland och han framställdes i hög grad som landets svar på Tom Jones. Snart nog åkte Frederik land och rike runt och marknadsförde kondomer av märket Sultan. Och backade upp detta med att släppa singeln Sultan supermies.
Man törs nog påstå att hela 1970-talet var Frederiks stora tid. Den låt som fastnat främst för oss som driver klubben Sunkit är ju Kung Fu Taistelee från 1975. Precis som för andra förfinskningar – och försvenskningar, för den delen – så finns det ju ett original som liksom per definition överglänser efterkommande versioner, men faktum är att det finns en frasering och attack i den här tolkningen som är ett konstverk i sig självt.
Joka pelätyn Kung Fun taitaa
Voi esteet kaikki voittaa
Lyöt rikki vaikka kivistä aitaa
Sua kaikki kunnioittaa
Trots all framgång under detta decennium, så är det inte förrän i slutet han får sin första guldskiva – då för albumet Tsingis Khan (1979). Titelspåret var förstås en finsk version av det västtyska bidraget till Eurovision Song Contest det året (med stavningen Dschinghis Khan). Låtens kompositör, eurovisionsveteranen Ralph Siegel, lär ha sagt att han tyckte att Frederiks tolkning överglänste originalet, men här kanske mer forskning behövs.
Under 1980-talet fortsatte framgångarna för Frederik. Guldskivor, medverkan i Eurovision Song Contest och listettor gjorde att Frederik startade sitt eget skivbolag – Reetu Records. Frederik är hans artistnamn, men han är lika känd under sitt smeknamn Reetu.
Nu började skivorna sälja mer än guld, nu blev valören diamant.
Under 90-talet sålde han fortfarande bra till sin gamla publik, samtidigt som en ny generation upptäckte honom som en ”nationalskatt”. Frederik gick sömlöst mellan att människor gillade honom på riktigt, över att några gillade honom ironiskt till att alla gillade honom.
Under senare år har Frederik dragit de stora penseldragen ur sin persona till det yttersta. Han har kallat sig kungen av junttidiskoa – ett ord som jag tror kan översättas till ungefär ”bondläppsdisco” – och hela hans karriär har präglats av Finnhits, finska versioner av utländska topplistelåtar.
Och inget ont i det – han har gjort det bra.
För ett drygt år sedan förkunnade Frederik att han skulle avsluta sin karriär med en stor turné under 2020, men coronapandemin kom emellan. Nu får vi se hur det blir med avslutet. Men man kan väl redan nu konstatera att Frederik gick segrande ur ett liv som till en början inte såg så himla ljust ut.
Lämna ett svar