Mössen i ljudarkivet med Arne Weise och Henrik S Järrel

Vad kan vara mer naturligt än att avsluta Sunkits julkalender med hela Sveriges Mr Julafton, Arne Weise. Tillsammans med en annan TV-profil, Henrik S Järrel, gjorde Arne en barnskiva i början av 80-talet – Mössen i ljudarkivet – i sällskap med en viss Hans Edler.

Grattis på julafton, kära läsare! Nyligen gick Hela Sveriges Mr Julafton, Arne Weise, bort och en hel nation mindes och prisade honom för hans insats som TV-profil i till exempel Ett med naturen och som mångårig julvärd. Mycket av hans arv går enkelt att finna på SVT Play och Youtube. Men så finns det en del av Arne Weises arv som är mycket mindre känt och mer svårfunnet.

Vi syftar givetvis framförallt på Arne Weises och Henrik S Järrels barnskiva Mössen i ljudarkivet.

– Jag heter Henrik S Järrel och intervjun ska – om jag har förstått saken rätt – gälla skivan Mössen i ljudarkivet som jag gjorde med kollegan Arne Weise och jag tror det var -82 eller -83 någon gång, säger den före detta TV- och riksdagsmannen över telefon.

Under början av 80-talet gjorde Weise och Järrel åtta avsnitt av barnprogrammet Mössen i filmarkivet ihop. LP-skivan, som kom 1982, var en utlöpare från det TV-programmet.

– Då tyckte Jan Arrendal, som var författare till TV-serien, att man – tillsammans med en producent som heter Hans Edler – skulle kunna göra en motsvarighet till ”Mössen”, men i ljudarkivet. Det var deras idé och den gjordes i ordning. Man la fram manus och så och det var 19 olika låtar om jag minns rätt.

Hans Edler producerade Mössen i ljudarkivet

Henrik S Järrel och Arne Weise var nära vänner ända fram till Arnes bortgång. Henrik S är osäker på om han själv eller Arne hade kommit i kontakt med Hans Edler, men vägarna korsades hur som helst.

– Han såg väl delar av de här programmen på TV, nappade då och så tyckte han att det där skulle vi spinna vidare på, säger han. Jag törs inte svara på det exakt, men på ett eller annat sätt blev han inspirerad och tog intryck och tog kontakt.

– Vi hade kul och det var en del roliga låtar. Jag tror även att Hasse Edler är musiker i botten. Han har nog komponerat en del av de här låtarna och Arrendal skrivit huvuddelen av texterna. Jag vet inte ens om Arne skrev några texter, men han har ju inte varit främmande för att skriva visor och så där.

På konvolutet sammanfattas plotten med texten

En berättelse om och när underhunden och stolmusen möter portvaktskatten Rasper och hans kattanhang.

Henrik S Järrel har flera minnen från skivinspelningarna. Bland annat att Arne Weise var mer musikalisk än honom själv.

– Han hade lärt sig spela piano på de svarta tangenterna, som fadern tydligen också gjorde, hans pappa Per. Det var väl i den skolan han hade gått och han var ju inte omusikalisk. Det är ju inte jag heller, men jag hade inte trakterat nåt instrument.

Vidare nämner Järrel Weises lekfullhet som genomsyrade mycket av det han gjorde.

– Arne var ju mera en lustigkurre än jag på flera sätt. Och barnsligare på ett sätt. Han hade ju en viss musikalitet med sig, säger han.

– Arne var ju lekfull på så vis, skrattar Järrel. Det var ingen tillfällighet att det i barnprogrammet och TV-serien var Arne – som var 18 år äldre än jag – som skulle spela Busige Gusten, brorsonen, och jag skulle vara den förståndige Onkel H.

”Tjena tjena möss, tjena tjena tjena möss”

Bland låttitlarna finns God natt min svans, Angora-Oskars rocklåt och Öka gagerna med plumagerna.

– Ja, just det. Det är en rolig titel. En hund som snackar med magen.

Raspers spacelåt – vad tänker du om den?

– Haha, ja just det. Den var lustig. Och Hurra för katten Rasper! Tjena tjena möss, tjena tjena tjena möss. Ja, man kan nog spegla en hel del Hasse Edler här bland musiken, säger Järrel.

Skivan Mössen i ljudarkivet finns faktiskt med i den humörhöjande boken Sveriges sämsta skivomslag och Fredrik af Trampe, känd för många Sunkit-följare, är en av bokens tre författare. af Trampe chattar till mig om en låt på A-sidan: ”Det jag minns är att jag förbryllades av att Bond-James country skulle vara 4 sekunder lång (!) enligt konvolutet. Vilket den väl inte var.”

Vidare minns af Trampe texten på skivans ledmotiv: ”Tjena tjena tjena möss, här har ni Oskar och hans musketör, tjena tjena tjena möss, var musfru, lady och munskör (!?). Ska nog vara nån sorts variant på monsieur”.

Henrik S Järrel minns den goda stämningen vid inspelningarna

På konvolutet, samt i TV-serien, var Arne och Henrik klädda i musdräkter, en med morgonrock och en med kavaj. De hade roligt på inspelningarna och några gånger drabbades Järrel av skrattanfall. Då var Arne, enligt Järrel, den som alltid kunde hålla masken.

– Jag har berättat, när jag framträtt i medierna på olika sätt med anledning av Arnes bortgång, en episod som jag inte vet om du har hört. Det var när vi spelade in den tredje eller fjärde episoden av de åtta halvtimmarna, det sattes på en vecka ungefär.

I ett av dessa program hade Arne en passus med en synnerligen rolig replik. Henrik S Järrel berättar vidare:

– Jag kommer inte ihåg exakt hur situationen var. Jag kommer bara ihåg att den i mina ögon och öron var infernaliskt rolig. Så rolig att jag inte kunde hålla mig för skratt, vilket scenen krävde av den förståndige onkeln. Utan jag brast i skratt och kunde inte hålla mig. Jag tror vi fick ta om den där fyra-fem gånger och jag skämdes ju. Men där ser man: den glade amatören brister och proffset håller god min.

– Jag bara kunde inte hålla mig för skratt utan vi fick ta om scenen och jag fick då pröva tålamodet hos golvpersonalen och motspelare Weise plus kontrollrumspersonalen.

Rosades av barnen – risades av andra

När Henrik S Järrel ser tillbaka på skivan idag säger han att den ”tillhör de lite äldre försyndelserna i branschen”.

– Jag har ju inte professionellt ägnat mig åt ett klassiskt artisteri. Det kan man inte beskylla mig för. Trots, som jag brukar säga, visst påbrå såväl på möderne som på fäderne.

Henrik S Järrel syftar förstås på sina föräldrar, skådespelarna Stig Järrel (1910-1998) och Ingrid Backlin (1920-2013).

Järrel berättar att de inblandade hade skoj när de gjorde skivan Mössen i ljudarkivet, men att de blev lite olika bedömda och att de fick en del kritik för skivan.

– Hur vi kunde låna oss till sånt här? Det var väl nånting främmande, minns Järrel. Det hade man väl inte tänkt sig kanske i alla kretsar. Men vi hade roligt och jag tror att en del barn hade roligt för det var ju dem vi vände oss till att ge en lite rolig upplevelse, säger han.

Var det som att de tänkte: det här är inte tillräckligt fint?

– Ja, ungefär så får man nog tolka det. Vi sågs ju som seriösa presentatörer och programmedarbetare. Vi skulle inte låna oss till sånt här, skrattar han.

– Man får väl alltid räkna med – alltid, alltid, alltid – att om man sticker ut näsan i offentligheten så tas det oftast och alltid emot delat. Man får rikta in sig på det helt enkelt, säger han.

Som pensionerad riksdagsledamot för Moderaterna har Järrel sannolikt fog för det han säger.

Andreas Weise växte upp med skivan

Men Henrik S Järrel konstaterar att många barn säkerligen haft glädje av skivan – i alla fall Järrels barnbarn och Arnes barn, framför allt barnen i de två sista äktenskapen: Andreas och Anna.

– När de var små fick de också se och höra den här skivan, säger han. Det tyckte dom var roligt, när vi båda var närvarande, att höra och sjunga tillsammans med oss, de här små liven. De är gulliga, jag har ju följt dem från att de var nyfödda. Så det tyckte de var roligt. Sedan har vi nån gång kommenterat det och sagt ”hör du Arne, har du fått nåt från Stim för skivan?” Och det hade han fått för vi fick ju lika mycket då, men det rör sig inte om några förmögenheter.

Andreas Weise är alltså uppvuxen med den här skivan?

– Ja, de fick ju den här när de var små. Absolut. De var några år gamla innan de kunde tillgodogöra sig det här förstås.

Om Arnes smeknamn ”Mr Jul” och ”Rikstomten”

– ”Rikstomten” står jag själv för. Det har jag döpt honom till. ”Årets mesta julvärd”.

Järrel jämför Arne Weise med en annan långkörare i etern kring storhelger. För trots att Weise satt julvärd över flera decennier så får han ändå se sig slagen av en person som suttit värd fler årshögtider än Arne.

– Jag har en annan god vän, som heter Christofer Murray. Han har varit radiohallåman i många herrans år och det är han som har fått sitta för han passar bra med det. Att sitta över nyårshelgerna från årsskifte till årsskifte.

Christofer Murray har programlett Sveriges Radios nyårssändning i 31 år. Arne satt julvärd på julafton i 27 år, med några års avbrott.

– De två har var och en i sitt medium varit mycket trogna de här respektive stora årshögtiderna för vårt svenska folk.

Om man kallar Arne för ”rikstomte”, vad skulle du kalla Murray?

– Ja, vad ska man kalla honom då? Radions Mr Nyår möjligen.

Tror du att någon svensk någonsin kommer att förknippas så mycket med julafton så som Arne Weise?

– Inte nån svensk, säger Järrel. Det är nog svårt att tänka sig det, i alla fall när det gäller TV-sammanhang. Jag vet inte heller om det är nödvändigt att söka efter någon sådan. Där har Arne mutat in sig i TV-historien, men även som – i Lennart Hylands efterföljd – Mr TV för svenska folket.

I Arnes ställe, skulle du vilja skicka med någon julaftonshälsning till våra läsare?

– I så fall är det väl en väldigt naturlig hälsning: det är en riktigt varm och god jul. Det vill jag gärna önska dina läsare!