- Mössen i ljudarkivet med Arne Weise och Henrik S Järrel
- Stolen som Ricky Bruch satt sönder hemma hos Bert Karlsson
- Alla ska frälsas, alla ombord på Arken
- Folkrörelsen Pelle Karlssons gröna skiva
- Tomas Ledin som pionjär inom industrimusik
- Till försvar för Beatles (med Forbes)
- En rappare myndighet med hjälp av rap
- Den svenska synden i musiken – lite ljummet lagom
- Ingmar Nordströms – soffgruppen
- Ragnar Frisk i motgång och medvind
- Anita Lindblom – räkna de lyckliga stunderna blott
- Jigs och reklamkassetten från Mariann
- Hela Sveriges Stubb-Jonas
- Gösta Gigolo – Östen Warnerbring stod bakom Ingmar Nordströms stora hit
- Kan man spela dragspel utan skägg? Om Luleå Accordion Club
- Hjärtliga gratulationer till Larry Moon, förlåt – Lasse Holm
- Sven-Eric Mörtsjö och håret på bringan
- Ricky Bruch med knivar, abborrar och ädlare delar
- Ingmar Nordströms och sexpartyt
- Sunkit-sirenen som ljuder på fel dag
- Ulla Roxbys mjuka fokusering och basvarorna
- Ingmar Nordströms – slog igenom med dunder och brak med Saxparty 3
- Mysteriet Arne Mattsson – svensk films underbarn och enfant terrible
- Hämnades Bert på Anettes Einar Svensson?
De lät sy upp kostymer av ett tyg som egentligen var tänkt för soffor – och fick ett öknamn på kuppen. Henrik Martinell pratar allvar med Ingmar Nordström.
Många dansband på 1970-talet klädde sig inte för att vara snygga, utan för att få göra avdrag på skatten. Kanske fanns det till och med en särskild kolumn för ”fantasikostymer”? Ingmar Nordströms var förmodligen inget undantag.
– Vi försökte ju faktiskt att vara häftiga om man säger så, med rymdkostymer och så vidare. De sista tio åren hade vi till och med frackaktiga uppsättningar, säger Ingmar Nordström när jag frågar honom om bandets utseende förr i tiden.
Orkestern släppte 1971 LP:n På party med Ingmar Nordströms. Kläderna de bar på konvolutet blev en helt egen historia.
– Jag hittade ett tyg som jag tyckte var snyggt, så vi hade en kille nere i Malmö som hjälpte oss med kläderna, säger han. Det var ett möbeltyg som jag tyckte var väldigt snyggt och det sydde vi upp kläder på. Vi själva kallade oss för ”Soffgruppen”.
Ingmar berättar att det var en kvinnlig designer som sydde upp just de kostymerna åt orkestermedlemmarna och Ingmar blev minst sagt missnöjd med slutprodukten.
– Det tyckte jag var helt förfärligt. Jag trivdes inte alls, men det var för dyrt för att bara låta det gå till tippen. Vi hade dem i ett halvår i alla fall.
Om vi kollar på Saxparty 3. Där är alla klädda i jeans och olika sorters jeanstyg och så vidare – hur tänkte ni där?
– Jag vet inte riktigt hur vi tänkte, men vi skulle se trevliga ut och trendiga på det viset som man var då, det är svårt att förklara.
– På en stor loungerestaurang var det en hovmästare som sa: ”Det är för sorgligt. Vi kräver att våra gäster ska komma uppklädda med slips och allting, men så kommer orkestern och står i snickarbyxor.” Jag förstod vad han menade, men då tog jag i ordentligt så jag lät sy upp en jaquette-modell. Sedan hade vi smoking på nästan alla foton. De sista åren var vi väldigt eleganta om jag får säga så.
Foto
På bilden: Ingmar Nordströms med sofftyget. Bilden används med tillstånd av Roger Lindqvist. Fotot på Ingmar Nordström idag är privat.
Lämna ett svar