Mysteriet Arne Mattsson – svensk films underbarn och enfant terrible

Filmregissören Arne Mattssons eftermäle står med ena benet i ett varmt strålkastarljus, men det andra får knappt plats i rekvisitaförrådet. Hur kunde ett hyllat namn bli så bespottat? Sunkits Magnus Nilsson funderar.

I skrivande stund är det den 2 december. Vilket passande tillfälle att uppmärksamma den svenske filmregissören Arne Mattsson. Han föddes den 2 december 1919 i Uppsala (och dog den 26 juni 1995 i Stockholm). Under 1950- och 1960-talen var han en av våra mest uppburna filmskapare.

Arne Mattsson inledde på 1940-talet sina dagar inom filmen som klippare och regiassistent. Han anställdes som regissör på filmbolaget Lux 1944 och debuterade i yrket samma år med filmen …och alla dessa kvinnor. Sedan följde en strid ström av titlar, som filmatiseringar av litterära klassiker och en hel del trevliga komedier.

Svårslagna är Mattssons serie med Hillman-deckare, med manus av Folke Mellvig. I skiftet mellan 50- och 60-tal stod Arne Mattsson på toppen av sin bana. Filmer som Mannekäng i rött och Ryttare i blått parades med Maria Lang-filmatiseringen Ljuvlig är sommarnatten. Filmer som tål att ses igen och igen.

Men Arne Mattssons karriär var inte enbart en såpad bana av succéer. Han fick ta mycket kritik för sin oförblommerade inspiration hämtad från Orson Welles och för sina förutsägbara kameraåkningar. Han kallades ibland just därför för Orson Räls. Så här i efterhand kan man kanske både konstatera att kritikerna hade rätt i sak, men att det ändå resulterade i många härliga filmer.

Om kritiken förbittrade Arne Mattsson, eller om det var vikande publikintresse (eller något helt annat) som drev honom bort från de stora sammanhangen ska vi låta vara osagt. Men faktum är att de sista decennierna av aktivt filmskapande, 1970- och 1980-talen, får sägas representeras av idel konstnärliga magplask.

I gängse mening, alltså.

För även i nederlaget var Arne Mattsson storslagen. Det räcker med att se trailern för filmen Smutsiga fingrar (1973) för att baxna över hur coola b-filmer som producerats på svensk mark.

För att inte tala om den länge negligerade ”troligen-direkt-till-VHS-marknaden-filmen” Mask of Murder från 1985. Filmen ska utspela sig i en kanadensisk by och är inspelad i Stockholm och Uppsala. Handlingen rör sig kring en seriemördare, men är lite svår att greppa. Hursomhelst hade någon i filmteamet lyckats anlita Christopher Lee till en roll. Och Hjördis Petterson till en annan. Heinz Hopf är givetvis med på ett hörn. Filmen kan lätt uppfattas som rörig, men om det beror på manuset – skrivet av Volodja Semitjov, brorsa till Eugen Semitjov, som gjorde omslaget till Hans Edlers LP Space Vision (1979) – eller på Arne Mattssons eventuella brist på intresse ska vi också låta vara osagt.

Vad som länge förbisetts i svensk filmhistoria är dock det faktum att Göran Klintberg, sångare i Thirteen Moons, som krediteras för en mindre roll i filmen, också agerade body double för Christopher Lee.

Man blir ju lite lätt yr bara av att tänka på att alla dessa sammanhang antagligen var ”en vanlig dag på jobbet” för Arne Mattsson.

Tack för alla filmer, Arne! Både de fantastiska och de fantastiskt knasiga.

Länkar

• Studio S Entertainment har gett ut Smutsiga fingrar och andra Arne Mattsson-titlar på DVD