Finlands mest dieseldoftande och denimklädda reliker, Hurriganes, är inte glömda. Men omdömet om deras storhet växlar; även hängivna fans vacklar mellan kanon och kalkon. Sunkits gästkrönikör Garry Nilsson reder ut begreppen.
Hurriganes var hela Finlands musikaliska stolthet under 1970 och 1980-talen. Kan man verkligen kalla dem ett kalkonband? Kan man säga att de lät ’sunkit’? Riskerar man inte då att få en kniv i ryggen, eller att få en sten från något bastuaggregat slagen i bakhuvudet?
Jag tror jag tar den risken, eftersom jag på den tiden verkligen älskade denna finska rocktrio.
Musikaliskt sett fanns det absolut inget att anmärka på. De tillhörde Europas allra bästa liveband och gitarristen Albert Järvinen räknas fortfarande som Finlands kanske bästa genom tiderna. Järvinen dog dessutom som en klassisk rockstjärna. Han avled 1991, blott 40 år gammal, på ett hotellrum i London, efter ett hårt liv med alldeles för mycket sprit. Året dessförinnan dog basisten Cisse Häkkinen.
Varför i hela fridens namn placerar jag Hurriganes hos Sunkit? Jo, du som lyssnat på bandet, har du verkligen lyssnat på texterna? Här hittar vi en lyrik som är hämtad direkt från grundskolans årskurs 3. Med ett finsk-engelskt lexikon i högsta hugg satte herrarna Aaltonen, Häkkinen och Järvinen (samt ibland Ile Kallio som ersatte Järvinen då denne inte kunde hålla sig nykter) ner och plitade ihop det ena kanon.. förlåt, kalkon -alstret efter den andra.
Låt mig bjuda på några exempel.
Från Get on (Roadrunner, 1974):
Well, old Alabama, just a sweet Carolina
Just a-rockin’ and rollin’ may leave town
Got to be a scoogie, lay on my boogie
Let me hear you say you got my hole around
Got to be a scoogie, bing bong bang
Ain’t got no rollin’, ain’t got no holdin’
Get on, get on baby, get on
Get on, get on baby, get on
Well, let me be, rock and roll with me
Och från Mary Jane (Crazy days, 1975):
Hot rod stands, my pilot ’cross the border.
Mexicana fuzz don’t ever see his wings.
Happy landings high up in the mountain,
Up that peak you really feel a king.
Mary Jane, Mary Jane, I’m coming.
Mary Jane, Mary Jane, hold on now.
Mary Jane, J-J-J-J-Jane, I’m flying.
Mary, Mary, take me to the moon.
Samt från Woo-oo-oo-oo-o (Hot wheels 1976):
Woo-oo-oo-oo-o, can I tell you
Woo-oo-oo-oo-o, what I do
Woo-oo-oo-oo-o, come back honey
Woo-oo-oo-oo-o, love to you
Stop all your foolin’ games
I show you what I do
Woo-oo-oo-oo-o
Woo-oo-oo-oo-o
Gonna take you in my arms
And make cool love to you
Woo-oo-oo-oo-o
Woo-oo-oo-oo-o
Ren och skär nonsenspoesi som visserligen rimmar ibland, men oftast helt saknar mening och sammanhang. Man undrar hur de tänkte när de satt och gjorde låtarna. Kan det varit så här? ’Grabbar, jag har en sjysst gitarrslinga här. Den svänger som fan. Jag hörde förresten en låt på radion i morse. Dom sjöng nåt om rockin’ and rollin’ och boogie. Vad säger ni om den här textraden Got to be a scoogie, lay on my boogie? Vi försöker hitta på några ord kring det i lexikonet och sen kör vi’.
Fast i ärlighetens namn så smög det sig väl in en och annan riktigt udda låt i gruppens repertoar. 1981 kom albumet Fortissimo. Ett hyggligt album, även om det riktiga gunget saknades. Man hade också fått hjälp med texterna av engelsmannen Jim Pembroke. Men på a-sidans sjätte spår hittar vi Teardrops. Detta måste vara den märkligaste inspelning Hurriganes gjorde. Av någon anledning fullständigt mördar man en hygglig rockballad sångmässigt och med jämna mellanrum ylar den hesa och spruckna sångstämman likt en varg mot månen.
Det finns även några andra verkliga godingar i gruppens repertoar. På en platta från 1977, 16 golden greats, visar man prov på härlig självgodhet, då man spelade ett gäng rockklassiker tillsammans med ett gäng egna ’golden’ kompositioner. Mest minnesvärd är tolkningen av Red River Rock (som gjordes känd av Johnny & The Hurricanes). En av herrarna spelar på kazoo och denna instrumentella låt avslutas med en egenhändigt skriven vers med något som tycks vara en blandning av svenska, finska och engelska. ”Censuren” förbjuder mig att skriva ned min egen tolkning av den, men låna den gärna ett öra och försök själva!
Hurriganes musik lever fortfarande kvar, då trummisen Remu Aaltonen spelar vidare med olika konstellationer. Mer om Finlands kanske största rockband genom tiderna finns på www.hurriganes.se. Sajten är helt på svenska!
Lämna ett svar