I mitten av förra seklet var rymden och framtiden föremål för ett intensivt svärmeri inom populärkulturen. Rymdpop var en hel genre, och Jean-Jacques Perrey var en av föregångarna. Idag gör han, tillsammans med Dana Countryman, musik som inspireras av den tiden. Och det är faktiskt bra.
Att Jean-Jacques Perrey och Dana Countryman arbetar tillsammans kan ses som ett sunkadeliskt marriage made in heaven.
Franske synthpionjären Jean-Jacques Perrey (född 1929) gjorde redan på 1950-talet sensation med sin elektroniska musik och var en ivrig ambassadör för klaviaturinstrumentet Ondioline; som uppfanns av landsmannen Georges Jenny redan 1941. Kring 1959 flyttade Perrey till USA och blev där vän med bland andra Robert Moog och Gershon Kingsley. Tillsammans med Kingsley bildade han den legendariska duon Perrey and Kingsley, som gav ut två album, de inflytelserika mästerverken The in Sound from Way Out! (1966) och Kaleidoscopic Vibrations: Spotlight on the Moog (1967).
Dana Countryman (född 1954) gav under åren 1996-2003 ut tidskriften Cool and Strange Music Magazine, en grundligt genomarbetad och banbrytande publikation om incredibly strange music. Dana Countrymans betydelse för att sätta ljus på den udda och bortglömda populärmusiken kan inte överskattas. Han är också , såsom av en händelse , en entusiastisk samlare och utövare av gamla elektroniska klaviaturinstrument.
Sedan några år tillbaks spelar Jean-Jacques Perrey och Dana Countryman tillsammans. Samarbetet har hittills resulterat i två album: The Happy Electropop Music Machine! (2006) och Destination Space (2008). Det är två fullmatade skivor med bedagade synthar och referenser till 1950-talets amerikanska rymdromantik. Space age pop i ett nostalgiskt, och lustfyllt, perspektiv.
Det kan tyckas märkligt att blicka bakåt på en musikstil som i hela sitt väsen blickade framåt. Att vara nostalgisk över åldrad avant garde; är inte det lite unket? Det är kanske en smaksak, men det är ändå svårt att argumentera mot att det är just Jean-Jacques Perrey som gör det. Han liksom uppfann hela grejen.
Debuten The Happy Electropop Music Machine! är dessutom en väldigt bra platta. Här går Perrey och Countryman runt i genrens alla huvudfåror och sidospår och bara njuter. Deras första samarbete sprudlar av uppfinningsrikedom och fantasi. De måste ha kluckat av glädje i studion och hela skivan bör vara en våt dröm för radiosportens musiksättare.
Uppföljaren Destination Space är mer begränsad, främst därför att den håller sig snävt inom samma tema , rymden. Och det blir till sist en aning enahanda. Om än både välgjort och genretypiskt.
Skivorna är utgivna på Oglio Records.
Av Magnus Nilsson
Lämna ett svar