Mustaschen med Thore Callmars Orkester. Från början en anonym B-sida, men i Sunkits händer förvandlades låten till en osannolik hit. Magnus Nilsson berättar hela historien.
Vi startade klubben Sunkit på våren 1996. I början drog den udda företeelsen ”otrendig klubb för knäpp musik” mycket folk, och det första halvåret var måndagarna på Bröderna Olssons en relativt självgående hajp. Men med tiden blev vår brist på strategi ganska tydlig; att köra en smal klubb på en redan svår dag varje vecka var ohållbart. Självklart var det förödande för vår egen ork också.
Ett tag var det väldigt ensamt nere i källaren på Olssons, det kan jag lova.
Vad göra? Vi började med att reducera klubbarna till en gång i månaden. Då uppstod ett nytt problem: Varje kväll behövde vi uppfinna konceptet på nytt; de udda låtarna var okända för publiken och förblev okända eftersom ingen hörde dem tillräckligt ofta.
Det var då vi började mata några, som vi själva tyckte, höjdare lite mer, och det var då vi började sprida samlingarna Sunkadelic Vol 1 och Sunkadelic Vol 2. Dessa hembryggda skivor var tänkta som en begränsad insats för att ge stammisarna en bas att stå på, och det visade sig vara en lyckat grepp.
På en av dessa samlingar återfinns Thore Callmars Orkester med låten Mustaschen. Men vägen dit var krokig.
Någon gång det första året blev vi intervjuade i någon av lokaltidningarna, det kan ha varit Mitt i Södermalm. Han som gjorde intervjun hade en bakgrund som musikkritiker och hade en massa skivor hemma ”som kanske kunde passa oss”. Sagt och gjort, några veckor senare kom han ned med en packe singlar från 1970-talet… i princip i mint condition. Bland dem fanns den aktuella singeln med Thore Callmars, men eftersom A-sidan inte var särskilt intressant så föll plattan i glömska.
På den här tiden köpte och lyssnade vi på en ohygglig mängd skivor. Om man vittjat en loppis på två fulla kassar med LP-skivor, så kanske en eller två låtar var intressanta att spela på klubben. Hård rensning var det som gällde, alltså. Här hade sagan om Mustaschen kunnat sluta, men eftersom singeln har ett så pass dundersnyggt omslag så fick den en andra chans. Inte minst föddes en nyfikenhet på baksidan… ”Hm, Mustaschen, vad kan det vara för något?”. Resten är historia.
Mustaschen blev en hit hos oss. Mustaschen blev en hit på samlingsskivan Kvart-i-2-dansen, som vi ställde samman tillsammans med radioprogrammet Så funkar det. Och Mustaschen fick en spridning som bara följande (ungefärliga) citat från Sunkit-stammisen Fredrik af Trampe vittnar om:
På jobbet idag, så var det en kollega som sjöng på Mustaschen. ”Jasså, du har hört Mustaschen”, sa jag. ”Det är klart, man är väl student”, blev hennes rappa svar.
Och det är samme Trampe som en fredagkväll sms:ar ”slå på teven genast” och jag lyckas se det mesta av när Ola Forssmed och Pernilla Wahlgren framför Mustaschen i teves Doobidoo, inför en häpen Lasse Kronér.
Då kan man konstatera att Thore Callmars gamla låt tagit ett rejält kliv från en tillvaro som bortglömd och obskyr baksida.
Av Magnus Nilsson
Lämna ett svar