Norrmannen som upptäcktes av en svensk handelsresande, gjorde en skiva och sedan försvann spårlöst… med sitt geni.
Norra Europas minst kände rockkung vågar vi kalla norrmannen Steinar Haraldsta. Han gjorde ett album – på en svensk mikroetikett – under gissningsvis senare hälften av 1960-talet… för att sedan försvinna i total tystnad. Steinar Haraldsta hade vad de allra flesta amatörmusiker saknar; insikten att det krävs mer än att bara sjunga en låt. Steinar kunde sin Elvis (gissar vi att det är) och ylar, osar, kvider, skriker, smeker fram låtarna. Inledande Don Johan är ett formidabelt mästerstycke i europeisk rockhistoria. Tyvärr har kanske färre än femtio personer hört skivan.
Så här står det att läsa på albumets baksida:
Jo si, nu bidde de så att efter många långa resor Norrköping-Trondheim, samt ändlösa telefonsamtal – så televerket i Norge och Sverige hade visst ständiga reparatörer ute på linjerna?!! Det hände sig att när man var där i gamla kära Trondheim, så upptäckte man att det fanns en sångare som var helt okänd – samt en orkester som också var okänd ”Viscount”. Man lyssnade på en av deras låtar – det fick räcka, sedan bar det iväg till Norrköping och studion med hela sällskapet – som resulterade i denna Lp som Du nu, nordiske Vän, håller i Din hand. Ett riktigt hyggligt resultat. Att Steinar är för oss studiofolk en sensation, delas helhjärtat av oss alla. Att Christina Hanssen i Trondheim får en eloge för dess upptäckt kan icke heller förnekas. Samt sedan får vi inte glömma den förnämliga Viscount anläggningen de ställde till förfogande.
Att orkestern gjort ett bra jobb säger vi varmt tack för. Ett speciellt tack till Norge för all den visade vänlighet som jag alltid fått möta. Jag måste nämna det trevliga hotellet Neptun och dess personal som alltid gjort sitt bästa när man bott där, men man är ju också hotellets hustomte. Nu väntar vi alla stort på Steinars nästa Lp som skall komma rätt snart. Jag ber personligen att få tacka alla för denna skivas tillkomst.
Ett varmt tack till Er alla!
Sven Norman Europa Ton, Göteborg
Ett fulländat exempel på liner notes. En klassiker.
Här följer låtarna på skivan. Notera felstavningar och märkliga hänvisningar. Exempelvis är ju As Tears Go By skriven av Mick Jagger, Keith Richards och Andrew Loog Oldham. Varför skrev man bara Mick Jagger och hans bands namn, felstavat? En teori skulle kunna vara att Steinar skrev ned låtordningen på en lapp, att Sven Norman tog hand om den och sedan tolkade handstilen efter eget tycke och smak. Den citerade baksidestexten ovan antyder ju också att korrekturläsning var ett okänt påfund för de inblandade.
Sida A
- Don Johan (Text o. musik Steinar Haraldsta / Förlag EUR Grammofon)
- Koyoto Doll (The Ventu)
- Muddy Water
- Bull Dog (Tomsko)
- Mitt humör (Text o. musik Steinar Haraldsta)
- Deliah
Sida B
- As Tears go By (Mick Jagger, The Rolling Stone)
- Walk Don’t Run (Billy Strange)
- The House of the Rising Sun (Eric Burdon)
- Krusify My Mind (Text o. musik Steinar Haraldsta)
- I am Just a Minner (Text o. musik Steinar Haraldsta / Förlag EUR)
- Hound Dog
Fotot på Steinar Haraldsta är enligt omslaget taget av Norsk Studiobild.
Spåren efter Steinar Haraldsta tar helt slut vid denna LP-skiva. Kanske uppträdde han under artistnamn? Att heta Steinar Haraldstad skulle vara ett mer ordinärt namn, men det låter orimligt att kapa en bokstav för att skapa ett artistnamn. Med tanke på den ringa spridningen av skivan, så kan det också vara så enkelt att hela historien är bortglömd av alla inblandade. Det är i så fall synd. Om du vet det minsta lilla om Steinar Haraldsta, så kontakta oss gärna!
Christer Sjögren om Steinar
Karaktären Walter Kurtsson är idag den som hyllar Haraldsta högst och som träget letar efter upplysningar om honom. För några år sedan hade Walter stående inslag i Radio Sörmland, där han passade på att utfråga några kända musiker om deras förhållande till Steinar Haraldsta, bl.a.
- Christer Sjögren (MP3, 1.7MB)
Lämna ett svar