De senaste dagarna har jag nåtts av flera tips om ett utdrag ur en Rapport-sändning från 1979, en larmrapport från Musikerförbundet varnar för att diskoteken tar död på den ”levande” dansmusiken.
Utöver den oerhört bedagade tonen kan man reflektera över flera intressanta saker, inte minst den otroligt tendeniösa journalistiken. Big Brother-Sidney är själv discjockey ”för att spara pengar” och när snyftandet inte räcker till fyller reportern glatt in ett ”din familj också” som drabbas av att Telstars får lägga ned verksamheten. Man baxnar!
När Arvingarna steg fram på tiljorna, så kallades man ”förnyare”. Man ska inte glömma att Telstars och deras kollegor i början av 1970-talet var just förnyare, en modernisering av dansmusiken. Idag är det istället Arvingarna som är bärare av den konservativa dansbandsmusiken; att låta som Telstars gjorde 1979 får nog anses som ”retro”, ”kult” eller rent av framåtskridande.
Var musik har sin tid, och att tycka synd om något som ramlar ur masskulturen är – för att uttrycka det milt – naivt. Det är som Johan Kinde (citerat fritt ur en minneslucka) uttryckte saken: ”den breda publiken är inte en liten och trogen skara, det är en stor och otrogen”.
Inslaget i Rapport är samtida med punkbandet Bitch Boys EP ”Häftig fredag”, där det finns en låt med texten:
Riv alla jävla diskotek
diskotek
Riv alla jävla diskotek, diskotek, diskoooooteeek
Jag hade någon sorts minnesbild av punken som en upprorets rörelse, men här leds man ju att tro att svensk punk och svenskt mediaetablissemang gick hand i hand. 😉
Lämna ett svar