Han vill att vi ska "klä upp musiken" i Jens of Sweden. Han tillverkar mp3-spelare och nu sjunger han i sina egna produkter. Är Dress Up Jens Nylanders första steg mot stjärnorna?
Var det Microsofts VD Steve Ballmer som lanserade företagsledaren som popstjärna? Den 6 augusti 2001 äntrade han scenen på en av företagets gigantiska konferenser och studsade fram och åter från kant till kant under en dryg minut, flåsade en stund i mikrofonen och vrålade "I love this company". Man kan tänka sig att detta antingen var en audition för Union Carbide Productions (bandet, alltså), en fullständig snedtändning för Ballmer eller – vilket verkar mest troligt – ett försök att profilera en mer uppknäppt företagskultur.
En extrem upplaga av en pågående trend.
Ett sätt att följa trender i företagsvärlden är att skumma igenom årsredovisningar. Under en tioårsperiod har det t.ex. varit vanligt att visa styrelsens ledamöter i bara skjortorna; ibland med uppkavlade skjortärmar… En arbetande styrelse, en som inte är rädd för att ta i, en som kan fatta beslut…
Problemet med trender i företagsvärlden är att de är just trender. Hur styrelsen ser ut speglar sällan annat än just trenden; företaget är ändå detsamma och företagandet är högst detsamma.
"VD har ordet" är en kul sak som nästan alltid återkommer i årsredovisningar. Ingen läser VD:s reflexioner över året som gått, men kolumnen finns alltid med och den kommer alltid först av allt. För vem är det som till syvende och sist bestämmer över vad som ska vara med? Självklart är det VD, styrelsen och andra beslutsfattare i företaget. Och alla blir smickrade av att vara med på bild, att få sin bit av strålkastarljuset…
Vill du sälja in en reklamkampanj, så säg att din idé är att marknadsföra företaget med VD som ansiktet utåt… med affischpelare på stan och spottar i teve på lördagkvällarna. Svårt att motstå för den enskilde, men kanske en fullständig blunder när det gäller kampanjens mål.
Stryk den medhårs som attesterar fakturorna.
Den senaste som sällat sig till raden av företagare som agerar popstjärnor är Jens Nylander, grundare av den framgångsrika uppstickaren bland mp3-spelare – Jens of Sweden. Och Jens går hela vägen; han lanserar sig själv som sångare. Låten Dress Up kan inte bara laddas ned från företagets webbplats, den finns också "på alla exemplar av den senaste spelaren…" Dessutom ger sig Jens in i den debatt som rasar i skivbranschen: "Sången erbjuds också helt utan kopieringsskydd […] som ett exempel för musikindustrin att ta efter".
Utan att kritisera Jens Nylanders sånginsats alltför mycket, så får man nog konstatera att musikspelaren klarar sig väldigt fint utan att tillverkarens VD sjunger i densamma. Det är svårt att motivera tilltaget som att det skulle tillföra något mervärde.
Men jag är ingen vän av jantelagen, visst får Jens sjunga hur mycket han vill. Problemet är, tycker jag, att det hela är ett sådant slöseri med tid och resurser. Jens låt är en annan form av "VD har ordet", men är lika meningslös. Det hade varit mycket ballare om Jens of Sweden lanserade en specialskriven låt med The Hives, eller ett nytt band på gång, eller ett gammalt band som alla glömt bort… något som hade en idé.
Och förmodligen hade det varit mycket bättre för affärerna.
Som konsument kan man mycket väl hysa en lojalitet gentemot ett företag som man tycker har bra produkter eller tjänster, en lojalitet som kan bevaras och stärkas av att man delar värderingar eller gillar företagets stil… Men det är en bräcklig lojalitet som kan försvinna mycket, mycket fort. Företagsledare som siktar mot Melodifestivalen (på skämt eller allvar) och gör det i företagets namn får åtminstone mig att tveka.
Av Magnus Nilsson
Lämna ett svar