Johan Kugelberg, bland mycket annat verksam som skivproducent i New York och gäst-DJ den 2 september 2002, valde tidigt vad han skulle presentera för den svenska publiken och skickade en spellista.
Låtlista med kommentarer från Johan Kugelberg…
Jimmy ”The swingin’ Swede” Jenson: Scandinavian Hotshot
En comedy-/noveltyskiva från Minnesota som gör narr av och/eller hyllar denna stats rikligt förekommande svensk-amerikaner.
Birgitta Steenhouwer: Oj, så mycket festligt
”Oj så mycket festligt det kan hända, i vår Folkets park när det är pop, nästan på var kille man kan tända när det band som spelar är i topp.” And ain’t that the truth. Birgitta var segrare i Olsta Folkets Parks talangjakt 1973 och fick i första pris spela in denna singel. Utgiven på Svenska vanity-pressing-bolaget Efel, som en del av er minns; den etikett som Ebba Gröns första singel låg på.
Margareta Hallin: Ludde
Förvirrad super-psykedelisk rock med schlager-förtecken och mer fas-förskjutning på gitarrerna än vad lagen eller Gud Fader borde tillåta. Hallin var/är erkänd skådespelare och författare, och de övriga utgåvorna på Fonofon-etiketten rör sig om fin-kulturella namn och musikval. Det kan finnas något slags fin-kulturellt vingel dolt inom kvaliteterna hos denna underliga skiva, men jag har inte ännu lyckats finna dem.
Ragnar Borgedahl: Fula kulor i pungen Hugo Blå
En boogierock-rökare rakt i kapitalismens kryss: Ragnar ger Stockholms sniknaste hyresvärd en sådan svidande ironisk känga att samtliga Stockholms hyror sänktes till den låga nivå de alltjämt håller idag.
Hans Edler: Jag Söker efter kärlek
Från hans LP ”Elektron-Kukeso” från 1971. En av de tidigaste elektroniska LP-skivorna utgivna i Norden samt helt klart den tidigaste elektroniska popskivan. Och den klantigaste. Efter att Hans tryckt på on-knappen på synthen så gnolas det osammanhängande pop-melodier med debila texter ovanpå sjok av primitiva synth-ljud. Absurt, smått obehagligt och mycket underhållande.
Max Andersson: Varför är det så mycket svart?
Topp-pekoral av ångest-rock-synth-modell. Skrattretande text och härligt fjompig sång av triste underground-serietecknaren Max.
Tredje Mannen: Augustikvällar
Jarl Kulle möter Joy Division på ett dissektionsbord.
Thore Skogman: Felixvisan
Jag har samlat Thore Skogman-skivor i drygt 20 år och häpnar fortfarande över de tvära känslomässiga kast man slängs emellan medan man avnjuter hans tonkonst. Antingen skrattar man sig harmynt eller också blir man iskall och tänker att denna man måste stoppas. Ibland, som när man lyssnar på ”Felixvisan” kan bägge ytterligheter mötas under samma låt.
Paska: Ace of Spades
Finlands geniala poet och tolkare av rock-klassiker i ett av sina mer okänsliga ögonblick.
Laila Westersund: Trollet från Trollhättan
En svidande satir över musikbranschens slit och släng-mentalitet: En ond, cynisk bransch där unga flickor lockas från hemorten av slirigt fagert tal och finner sig utsugna och exploaterade. Det är skönt att Laila sa ifrån ordentligt.
Kenneth Swanström: Härliga Marilyn Monroe
En av mina favoritskivor. Svensk kitsch när den är som bäst: En hemvävd blandning av det vulgära och det jönsiga, spetsad med en knivsudd sinistert.
Ricky Bruch: Baby Dodo
Kommentarer alldeles överflödiga.
Carl Myrén: Jag flyttar in hos mig
Glättig, psykopat-hurtig solskenspop av en klockrent svensk överklasstönt. En av Klas Lundings härligaste A&R-beslut.
Bert Karlsson and his Willis Boys: Hoppa Hulle
Den här skivan är inte ens krypto-fascistisk: Bert Karlssons populärkulturella sociopat-fascism är framme i rampljuset! En övermätt dos egenkärlek illa kamouflerad som självironi.
Tom Zacharias: Gayclub samt Horan
Två hits av många från Belinda’s LP ”Kåtsnack” som några kanske minns (men knappast beställde) från annonser längst bak i kvällstidningarna under 1970-talet. Slemmig och sunkig psykedelisk hårdrock blandas med orimligt lustifierande snusktexter.
Paul: Hur var hon i sängen?
En milstolpe inom 80-talskitschen. Paul, likt Cher, Madonna och Britney slopar efternamnet (Paljett) och släpper LP: n ”Passar galoscherna”. Choc-ful-o dassiga Uggla-plagiat, av vilka detta är det dassigaste.
Johnny och Lillemor: I Casa-Casa-Casablanca
Från en av Johnny Bodes mer obskyra porr-vax: ”Styrman Janssons Frestelser”. Jag garanterar att denna charmangta slagdänga kommer att tatuera sig fast i reptilhjärnan på er och att ni natt som dag kommer att brista ut i den changtila refrängen. Folk kommer att tro att ni har Tourettes syndrom.
Tjejclown: Knäpp gylfen Freud
Från LP:n ”Livmoder i strängarna (garanterat utan stake)”, utgiven av MNW (who else!) 1974. Detta mästerverk av synnerligen tidstypisk progg-pekoral kan köpas i reabacken från i stort sett vilken svensk skivbörs som helst i ett tidevarv då till och med Turid beskrivs som ”seminal rare Swedish psych” på E-bay.
Nanna och Marlou: Det är inte kriminellt att vara kåt
Denna mind-boggle avslutar vårt sex- och samlivsblock. Nanna och Marlou återfinnes på Johnny Bodes mest obskyra porr-LP ”Pornofonia”.
Ray Torske: 666
”The holy graal of vanity pressings”. Denna frejdiga frireligiösa trumpetare borde glädjas av att hans egenproducerade LP hör till en av de mest eftersökta: Sanslös produktion, ruskiga låtar om den (cirka 1968) strax förestående yttersta domen, ett sanslöst skivomslag samt vråltajta trumpet-solon! Ett gudsbevis i sig självt.
Sik & Silver: Elton John Medley
Excuse me while I go to the corner and cry.
Vinny Roma: Ah, Music
Från LP: n ”Vinny Roma Sings His Head Off!”. Om ni bad mig välja exempel på det gudomliga i konsten skulle Vinny lätt platsa på listan någonstans bland William Blake, skulpturträdgården i Bomarzo och Shirley Collins.
Lämna ett svar